Bland hyllorna på ett bokantikvariat kan jag låtsas vara uråldrig
Tiden faller i damm mellan sidorna,
språket har långsammare puls här

Det luktar gulnat papper,
bläckets avtryck,
inte bara på arken
utan i själva luften
Som om orden kunde andas,
kunde sjunga långsamt,
knastra som eld

Jag bläddrar inte i böcker,
jag väcker dem
Orden lossnar från sina rader,
stiger som dammet mot ljuset,
vilande i solljuset som minnen

Där står ett adjektiv
jag aldrig hört,
en mening som kröker sig
runt mitt revben

Vad kan jag ta med mig?
Vad får jag stjäla?
En stavelse, en versfot,
en dröm i marginalen,
allt detta kan bli mitt

Jag samlar de övergivna orden
som andra samlar skärvor,
bygger ett torn av dem,
en bro,
ett nytt alfabet

Och plötsligt
står jag mitt i en stad
jag aldrig besökt men alltid känt
Den är byggd av deras språk,
men bär min röst

Här talar allt i ekon
av någon annan
Ändå blir varje mening min
att omformas

Tills de blir ett med dammet här
och hittas av någon ny
Lika uråldrig som jag
Föder orden på nytt