Vattna mig, men inte för mycket
Jag har varit törstig så länge du vet
Får inte dricka för hastigt
Behöver tid att vakna upp ur min ensamhet

Mina ådror behöver tid att svälla,
hämta kraft i min magra jord
När det ljusnar och blir längre kvällar
låt dem skingra dunklet här i mitt tysta bo

Ge mig ny näring för mina rötter
Låt dem sprida sig till ny och orörd mark
Låt dem varsamt fatta taget om trösten
med att åter få känna sig stark

Men när mina blad börjar skjuta i höjden
Hejda mig då och stoppa mig ömt
Toppa mig och stilla min jakt efter solen
Lugna mig och säg allt det där jag verkar ha glömt

Ja vårda mig du, men inte för mycket
Jag klarar mig bra själv ändå
Men när jag längtar efter solen jag kysste
snälla låt mig få drömma om kärlek och livet och så...