Idag är flödet större än min ork

Jag är som en gammal människa
i en sjuksäng,
fast jag går och står,
fast jag möter mina ögon,
lyfter en minimal espresso
från kafébordet på Espresso House
på Norrlandsgatan;
en alien
i en värld som lever enligt hastigheter
jag inte kan, inte vill, hålla

Alla på gatan,
alla på övergångsställena
är snabba och avkopplade;
alla överens om något som jag inte förstår

Jag är senkommen & fragmenterad

Ah, så många varelser i Stockholm;
de flesta konstruerade ungefär som jag,
med skelett infogade i kött,
på två ben eller sittande i åbäken,
eller på olika slags tvåhjulingar

Blixtsnabba förlopp

De får inte rum i mina ögon,
spiller ut längs trottoarer, över övergångsställen,
in i tunnlar, ner i underjorden,
högt upp i hissar,
utan uppenbara bekymmer

Den här dagen
bygger en oordnad förvissing

Gathörnet vid Kungsträdgården,
där jag nyss har smugit runt
och letat efter ett vattenkastningstillfälle
som inte kom,
översköljs av polisbilar och poliser
ute i det fria

På avstånd ser jag Kungen och Drottningen
svänga runt kröken i två täckta, hästdragna exipage,
och försvinna bort längs Kungsträdgården,
som en del av ett isländskt statsbesök,
följda av en hoper beridna poliser

Jag stiger in på Bågar & Glas
på Norrlandsgatan 7 precis när de öppnar
i den iskalla blåsten kl. 10

Jag får ögonen upplysta
och plånboken tömd
när jag beställer ett par riktigt uppkäftiga
Kuboraumbågar
med specialslipade glas mot min lätta skelning,
att levereras om c:a tre veckor

Jag vill se ut som en poet, för helvete!

På väg tillbaka till tåget håller jag husförhör
med byggnaderna längs vägen,
uppsträckta i lufthavet,
taken neddragna över fönstren i blåsten,
de vitt vingpennade skriande i den kyliga solen

Jag gör en avstickare in i Kulturhuset
och fingrar på kalimbor,
hamrar lätt över en mini-handpan
och växlar några enstaka vänliga ord
med en äldre amerikanska i post-hippiedräkt
samtidigt som jag ger henne några enkla kalimbatips