Ibland gör det ont i armbågen men annars vill en ju
träffa och umgås med människor som en kan få som
avreagera sig en smula på och med.

Du vet, ha som häftiga och som upprörande uppträden
med, helst då i offentliga miljöer och så. Som en kan få
irritera sig på varandras

'naturligt varaktiga sätt att vara på'. Det kan ju verkligen
som 'sätta en smula sprätt på', en egna hyggligt märkliga
sätt att umgås med sig själv på.

Om en nu är och lever solokvist alltså. Medan den som
har och lever i samboskap eller har även familj att kunna
'interagera med'. Annars, om en själv

vill har lugn och ro. Då kan en ju gå till en kyrkogård om
natten. För om dagarna kan den ju ha viss aktivitet, någon
som skall begravas, andra som vill sörja,

gå dit själva eller i samlad trupp och kanske prata om
eller med den som ligger där och vilar sig. Att sitta och nju
ta av en kopp hett i egna köket, på playa

del balcony i bara just ensamt majestät verkligen som sakna
någon att skrika åt, tjata på eller som lätt frånvarande höras
söka tjafsa med en själv söndag morgon...