|
|
Eget foto
Den vackraste vägen
Längs vägen
med skira slöjor
av trädrikets
grönskande blad
Där sjöglimten
öppnar upp
för andra sorts
tankar
Än de du annars
har
Inte den genaste
men vackraste
vägen att fara
Lika skön
och lugnande
att färdas
Varje gång du
den väljer att ta
Bunden vers
(Rim)
av
Lottie Ålhed
Läst 51 gånger
och
applåderad av 3 personer
Publicerad 2025-05-08 08:30
|
|
|
Tidsljus_Timelight
Svensk natur håller världsklass. Vilket grönt land vi lever i. Massa grönska.
2025-05-08
|
|
|
|
Tidsljus_Timelight
"Beklagar detta.
Endast sista dikten skulle vara med."
Inget nytt under solen ljugarnZ, du är van vid att sabba kommentarsfält. Vanligen med förolämpningar.
2025-05-08
|
|
|
|
Larz Gustafsson
Beklagar detta.
Endast sista dikten skulle vara med.
2025-05-08
|
|
|
|
Larz Gustafsson
Nils Ferlin siluett
Ferlin Signation
Kärlek och relationer Ferlin
Träd anpassad
PRECIS SOM FÖRUT (Goggles 1938)
Mitt hjärta, sa jag, var ditt.
Ditt hjärta, sa du, var mitt.
Och vackert du tyckte det lät
att gråten var min när du grät.
Så bytte vi ord och rim.
Klokt gifte du dej till slut.
Och jag har procent av Stim
och lever precis som förut.
?
?
I FOLKVISETON (Från mitt ekorrhjul 1957)
?
Månen är stor,
Kärleken kommer och kärleken går,
ingen kan tyda dess lagar.
Men dej vill jag följa i vinter och vår
och alla min levnads dagar.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
?
Kärleken är så förunderligt stark,
kuvas av intet i världen.
Rosor slår ut ur den hårdaste mark
som sol över mörka gärden.
Mitt hjärta är ditt,
ditt hjärta är mitt
och aldrig jag lämnar det åter.
Min lycka är din,
din lycka är min
och gråten är min när du gråter.
?
?
CIRKUS (Goggles 1938)
?
Jag lärde mej gå på händer
och strax måste mamma se.
Hon var den förnämsta publiken.
Fem öre tog jag entré.
?
Det hela var bara ett vedskjul
men störde ej minsta grand.
Och cirkusens namn var präktigt:
Den hette Tigerbrand.
?
Succén var klappad och given,
parketten glad och förnöjd.
Men cirkusartistens bana
blev ganska brant och fördröjd
?
Rätt illa for han i världen
och mager blev han och skral.
Men ett-tu-tre — hur det kom sej,
fick han upp en saltomortal.
?
Då kom där ett pris. — I våras
kom där en medalj också.
Det skulle ha glatt hans mor.
Men hon var inte hemma då.
?
Hon reste så brått och vida.
Hon bor i ett annat land
långt bortom pris och medaljer
och cirkus Tigerbrand.
?
?
SÅ LER BARA DEN (Från mitt ekorrhjul 1957)
?
Det var ett sånt vackert väder,
då såg jag en blick som log.
Och jag vet inte hur men den skar mej
så hela min glädje dog.
?
Den var yster och ung så det lyste.
Dock visste jag skälvande klart
att så ler bara den som ska lämna
den blommande jorden snart.
?
?
OM ÖGON (En gammal cylinderhatt 1962)
?
Men sade jag således detta:
De vackraste ögon jag vet
är barnets ögon som ser en stor
och jublande hemlighet
det minsta alldagliga ting:
en stjärna, ett blad, ett bi
och en solstråles lek i en vattenpuss
— som man inte får plaska i!
?
Men sade jag således detta
då tänkte jag inte på de
gamla och stillsamma ögon
som dävnats i årens ve.
Ty då — när de snuddas av glädje
och skimra en stund och le,
då märkte jag nog att det finns
inga vackrare ögon att se.
?
?
BRÅDSKA (Med många kulörta lyktor 1944)
?
Ett ärende hit och ett ärende dit
— tiderna är ju så bråda. —
Hon som du längtar kom på visit
— synd det var om er båda!
Knackade på — en gång eller två,
mot dörren la hon sitt öra.
Ingen var hemma. — Då måste hon gå.
Vad hade hon annat att göra?
?
?
OMHÖLJD AV SITT EGET SILENTIUM (Från mitt ekorrhjul 1957)
?
I vimmel och vammel och villa
vi ragla, fabla och dilla.
Vi niga och fjäska för gunst och nåd
och pumpa oss blåa av överdåd.
Pösmunkar bli vi och jättar
vi tunnpannkakor och plättar.
?
Men högt över stjärnornas röda skum
och marknadsgyckel och bång
där går i ett öde och ödsligt rum
omhöljd av sitt eget silentium
Vår herre sin väktargång.
?
Det är jultomtevitt hans skägg och hår.
Han är böjd — har gått där i tusende år.
Han har gått i sin höga oändlighet
sen dagar som ingen känner och vet.
?
Han öppnar ett fönster och tittar ner
på jordene
på vad som sker.
?
På vammel ser han och villa
och ler lite blekt och stilla.
På bröllop ser han och jordafärd.
Det är köld och komik kring människans värld,
det är vimmel och vammel och villa.
?
Han ler lite blekt och stilla.
?
?
NÄR SKÖNHETEN KOM TILL BYN – (Goggles 1938)
?
När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn — om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.
?
Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok
att rosor och akvileja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok
då upphörde deras ögon att lysa.
?
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar — för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.
?
En gång skall det varda sommar, har visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men mänskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått.
— Men visorna äro klena sibyllor.
?
?
MATEN VAR BRA – (Med många kulörta lyktor 1944)
?
Maten var bra i mitt fattighus
men jag grubblade så på guds båda ljus.
?
Det stora lyste i dagen klar:
det tyckte jag ganska bakvänt var.
?
Det lilla lyste i nattens djup
kring dolda klyftor och glömda stup.
?
Envar som vilse i skogen gick
så mycken hjälp av det ljuset fick.
?
Och de som reste på stormigt hav
fick även lisa och hugn därav.
?
Så vilsamt var det och anspråkslöst
och milt mot allt som var undanföst.
?
Det lilla ljuset var månens ljus,
det talte jag till i mitt fattighus.
?
Det talte jag till i min ensamhet
medan vindarna drog över myr och vret.
?
Och vad störde det mej om jag ej fick svar
när mitt tarvliga rum som försilvrat var!
?
SOM ETT ÖDEHUS (Från mitt ekorrhjul 1957)
?
Ditt öga är tomt som ett ödehus,
det tör bo någon där likväl:
Man kan skymta ett ängsligt fladdrande ljus
ibland. — Kan det vara din själ?
?
?
VILSE (Goggles 1938)
?
Månen kommer och solen går,
drömmen förde dej vilse.
Drömmen från liljekonvaljeår
förde oss städse vilse.
Tistelstigar och kolnad mo
trampe du nu med trasad sko.
— Drömmen från liljekonvaljeår
förde dej vida vilse.
?
?
MEN GÅR JAG ÖVER ÄNGARNA – (Med många kulörta lyktor 1944)
?
Men går jag över ängarna, där himmelen är vid,
då sägen mej — ty händerna är tomma,
då sägen mej, I skörderskor i skördeandens tid:
vem ger mej sitt hjärta som en blomma?
?
Vem ger mej sitt hjärta som en glädje och en tröst,
som en doft som ville leka mej om kinden,
att jag på mina stigar mot förgängelse och höst
inte räds för den yttersta grinden.
?
?
GICK JAG ALLENA (Kejsarens Papegoja 1951)
Men gick jag allena i många de mil
dit oron kallade mej
förglömde jag då dessa många de mil
för en halvfjärdings väg med dej?
Det gjorde jag ej - blir mitt klumpiga svar,
nej, faktiskt det gjorde jag ej.
Men en vackrare väg jag ej vandrat har
än en halvfjärdings väg med dej.
NILS FERLIN
2025-05-08
|
|
|
Nästa text
Föregående
Lottie Ålhed
|
Se alla