Omröstningen genom vilken äldre herrar i röda slängkappor samlas i slutna rum och röstar tills de fått fram nytt överhuvud är inte mer mystiskt än vilken omröstning som helst. Hemslöjdsföreningar skulle kanske också omge sig med vidskeplig mystik och skicka ut rök genom skorstenar för att väcka omvärldens intresse?

Påvarnas retorik är också intressant.
Det här svepande, högtidliga sättet att tala.
Man säger inte så mycket konkret men vinnlägger sig om att ha en helig ton och orden som kommer ut ur munnen tycks väl förberedda. Allmängiltiga, luftiga ord om kärlek och gemenskap varpå människor samlas i massor på gator och torg och lyssnar andäktigt.

Ponera att en enkel trashank skulle stå på torget och säga exakt samma saker som påven, ord för ord. Hur många skulle stå och lyssna? Det är alltså en fråga om narrativ och iscensättning och min enkla tanke är att vilken trashank som helst är minst lika helig som påven, om nu helighet ska mätas i inre egenskaper och inte i yttre prål, titlar, kändisskap, hierarkisk ställning etcetera.