Det är nu 46 år sedan den engelska post-punkgruppen The Clash kom ut med sitt legendariska ”London Calling”-epos.
Just 1979 då Margaret Thatcher tillika Tory-partiets frontfigur hade tillträtt som premiärminister efter Labors Harold Wilson.
I en tid då punkbandens anhängare bodde i de hopplösa förorterna till Manchester och London.  
En ungdomstid bland grå betong utan något rejäl dröm om en ljus framtid.

Folk var missnöjda med den hotande massarbetslösheten som skylldes på inflödet av bidragsberoende invandrare från de tidigare kolonierna till Storbritannien.
I ett TV-tal förutspådde Thatcher att England skulle ”översvämmas” av bortåt fyra miljoner invandrare från Pakistan redan innan sekelskiftet.  
Det var ungdomarnas föräldrar som fick gå i demonstrationstågen med sina nävar knutna.
Den tidens arbetarklass kunde inte ens hjälpa sina egna barn till jobb.

Då fick invandrarna bära skulden av ”att sno till sig alla fördelarna” som myndigheterna sades servera dem på silverfat.
Ett politiserat tema som i Västvärlden svängt från vänster till höger med jämna intervaller under det senaste halvseklet.
I Sverige särskilt efter EU-inträdet på 90-talet och i synnerhet för Storbritanniens del innan och efter resultatet av den formella Brexit-omröstningen 2017.

Punkrocken var mer än bara musik; det var en helhetsrörelse som utmanade samhällsnormer och ifrågasatte auktoriteterna.
Texterna var ofta politiskt laddade och kritiserade det rådande systemet med både finurlighet och direkt aggression.
Punkrockens innersta kärna, med sitt DIY-ethos (Do It Yourself), uppmuntrade till självuttryck utan att som tidigare musikstilar i huvudsak lita till professionalitet. Punk musikerna uppmanade till framåtrörelse och hatade alla former av stagnation. Man kan verkligen fråga sig hur mycket ”Punk-känsla” som lever kvar i dagens politiska elit.

Efter att den engelska punk-musiken smittat av sig även på vårt land med åttitalsband som Ebba Grön, Asta Kask, Stockholms Negrer och KSMB hamnade ofta punkarna i bråk med den tidens Raggare.
Redan under 1950-talet hade den svenska välfärdsstaten tagit full fart och nya livsstilar uppstod med inspiration i första hand från USA. 
Ungdomen fick mer pengar samt utökad fritid och främst bland den arbetande ungdomen i Sverige kallades de motorburna kompisarna för raggare.

Raggarkulturen under det följande 80-talet blev alltmer ett landsbyggsfenomen medan punkarna fortfarande stod kvar i storstadsmyllan.  
Ur raggarbilarnas musikhögtalare var Elvis och Eddie Meduza självskrivna. Även Joan Jetts “I love Rock´n´roll” samt Iggesunds gänget “Subba Subba” dunkade på med full volym.

Även dansbandsmusiken har ett fast grepp om raggarna.
Dansbandsveckan i Malung lockar många raggare än i våra dagar.
Vinnarna av dansbandskampen 2008 Larz Kristerz har med låten "En Riktig Volvo EPA" även gett en blinkning åt dagens A-traktorförande ungdom.
EU-lag har i år slagit fast att 15 -åringar får köra i 45 km/ tim på ett B1-körkort.