("En ogudaktig man skall bränna upp sitt eget folk till grunden för att härska över askan."Tyvärr det är inte min metafor jag var ute på en kort promenad och samanspråkade med äldre dam.
Ett djupt och dramatiskt tema för en sonett på svenska)

En grym man, tyann med en ökensjäl, tänder eldar i den heliga vaggan, gräver sin tron ??i lågor och silver, men ser endast rök och aska i glöden.

I dövhat går nationen under, Hoppet är bara en begravd sång, Historien sörjer sitt palats, Och vinden bär skuggan av en era.

Men vad blir kvar när jorden är aska? När drömmen brinner i frusen sorg? En ensam kung, fördömd och stum,

Vad i den tysta folkmassan letar efter en björn. Men det finns bara ett hål och en väg kvar, På vilken den oändliga döden blåser