Birgitta (ropar):
Kenneth! Har du flyttat min tomte? Han stod bredvid rosenbusken igår kväll. Nu står han… i exil!

Kenneth (tar en klunk kaffe, nonchalant):
Birgitta, jag har inte rört din lilla keramikvän. Kanske han ville ha en bättre utsikt?

Birgitta (fnyser dramatiskt):
Min tomte flyttar inte på sig själv. Han har korta ben och noll motorik. Till skillnad från vissa andras trädgårdsfigurer som festar på nätterna!

Kenneth (leende):
Du menar Sir Flamingo? Han lever sitt bästa liv. Frihet, jazz och midnattsbris. Kanske din tomte ville haka på?

Birgitta (kliver fram till staketet, med ett förstoringsglas):
Det finns fotspår i rabatten, Kenneth. Stl 43. Du vet vem som har 43? DU. Och, möjligtvis, en älg i skor. Men det känns långsökt.

Kenneth (spelar luftgitarr):
Eller… är det en konspiration? Har du tänkt på det, Birgitta? Tänk om tomten har gått med i en hemlig underjordisk armé av trädgårdsfigurer, redo att ta över världen?

Birgitta (harklar sig teatraliskt):
Om detta är krig, Kenneth, då är det trädgårdsredskapens era. Jag har sekatör. Och tålamod.

Kenneth:
Och jag har en trädgårdsslang med fem sprutlägen. Vi får väl se vem som vinner. Men du får tillbaka din tomte. Han snackade ändå för mycket.

(De stirrar på varandra i total tystnad. En hund skäller i fjärran. Dramatiskt musiktema spelar i bakgrunden — i Kennets huvud.)