Vem var du, vars namn suddats ut

av Tidens obarmhärtighet?

Din gravsten, täckt av lavar,

bär ej längre något synligt namn,

men någon ligger här inunder,

som älskade, och längtade,

och vaknade med morgonrodnad

i sitt hår.

Jag ser ett årtal, 1677,

det året Döden tog dig med

till den fjärran strand där vi alla

en dag skall vandra mot nya öden.

Vem var du?

Jag vill så gärna veta.

Kanske handen som en dag tar min,

och leder mig över gränsen som

jag fruktar så, blir din?