Nog kan han tyckas dum och fånig
som tror på "Gud" och kallas kristen,
som böjer skallen underdånig
av tyngden av sin skuld och bristen.

Han går bland fåren bakom herden,
bland andra dumma nöt i skocken,
beroende av "Gud" som ger den
beskydd från ondskan, vargaflocken.

Han verkar barnsligt oförnuftig,
som tror på sånt man ej kan veta,
på "Gud", som är abstrakt och luftig
och fjärran från det strikt konkreta.

Han stannar dock i herdens hägnad,
hos "Gud" som omsorg har om fåren,
som ger den kärlek, tröst och fägnad
för att han tror, den dumme dåren.