Lustens Törnekrona, klädd i en enveten röd klänning som håller skymningen vaken tills eldarna tänds, då flätar hon sina viljor runt månsken, ett lockrop ur det overkliga, ett hopp om, i denna öde trakt.

Visst söker män härbärge vid dessa blankslitna nattläger, men drömmen om kvinnor med breda höfter är förlagd för ensamheter sen. Och landet skall förbli utan barn.