Mitt vackra Stockholm, du bleka ros av nord,
ditt sken av dunst och drömmar, dunkelt stort.
I dina gränder går en skugga sval,
en längtan efter ljus, ett minnes vindslag.

Ditt vatten stilla flyter under broar,
där speglas himlens skiftning, dagens ro.
En sång av sten och vind, en viskning fin,
om flydda tider, skönhet och morgonglöd.

Mitt vackra Stockholm, du gåtfulla bild,
av skönhet blandad med ett vemods mild.
Jag älskar dig, din själ, ditt hjärtas slag,
en evig längtan, varje natt och dag.






© Karl-Johan Lagerberg