Gatorna rinner som nervtrådar
genom en kropp som glömt sitt hjärta.
Ett fönster står öppet –
ingen ser ut, ingen ser in.

Människor bär sina namn som rostiga nycklar,
låser upp dörrar till rum de inte minns
att de byggt.

En man står stilla
i ljuset från en trasig reklamskylt.
Hans skugga fladdrar
som ett kvarglömt brev
i vinden.

Klockorna har slutat slå,
men tiden fortsätter att falla
i tysta skärvor
mellan våra steg.

Och någon viskar:
det fanns en gång en början –
men kanske var det bara
ett eko
från en plats vi aldrig varit.