Min ängsliga sida bränner som en svag syra
Jag behöver mer än vätska för att svalka mig
I ett universum så stort som detta
Tappar jag lätt trygg mark och svajar ödesdigert
Men när du håller mig nära i ett famntag fullt av självförtroende
Ett djupt andetag i medvind och
Ett ensamt gruskorn mer betydande än allt
Kan livet bli så vackert som människan behöver
När du berättar för alla att du älskar mig