förvånande att du inte vände dig om,
så tydligt mina löften som visade sig öppet,
inte för att du förstod,
bara för att du visste innan

allt har sett sitt ljus,
medan kärleken förvisades bort,
i sin grusade gång förstods
att inget kostar allt

kan alltid vända åter,
hämta känslan från förr
födas med dess underbara minne
bara för att dö i sanningens pöl

vill bara älska,
hur det måste det bli
att stakas ut av förbannelsen
medan oljuden förvillar mina ord

ska fånga ögonblicket
hur fort det än färdas
för att finna det ultimata
att få finnas i din famn

(Kommer aldrig hända…)




(Säger du)