O du vars kropp är nattens blinda sköte,
vi bugar inför din varfyllda härlighet.
Ditt blod är vin av förruttnelse,
din hud ett sakrament av sprickor och våta skrik.

Vi äter dina naglar, vi slickar ditt sår,
vi skriver våra böner med piss i ditt namn.
Din svans sveper genom själarnas barnkammare,
och kvar blir endast leken, bruten, våt, förbi.

O du, vår ruttnande herre,
vänd din rövhålsgloria mot världen
och skit ut din frälsning över oss,
så vi må bada i avföring och nåd.

För varje andetag är en förbannelse,
och varje hjärta en blöt deg av synd.
Vi tackar dig för meningslösheten,
för din tystnad är renare än kärlek.

Amen.
Aska.
Avföring.