Låt oss mötas på utsiktsplatsen under nattens mörker, inte för att blicka ut mot rymden.
Utan för att låta stjärnorna vara ett tyst vittne till vårt jordiska och djuriska möte.

Där månljuset får reflektera våra känslor,
genom våra bara kroppar.
Där varje strimma mot vår hud
är som en dans med våra själar.

Låt tiden vara en efterlängtad sovmorgon...
där filmen om oss berättas i vår takt.
Där våra blickar sakta kan mötas
och hänföras av varandras nyanser.

Där varje samtal är som den första varma sommarnatten.
Och varje beröring en laddad stöt av hunger.

Hon med en blick...
av åtrå.
Han med en blick...
av passion

Tillsammans – ännu en ofärdig yin och yang som söker sin form i
varandras famn.