Det talas mycket om könstillhörighet och transpersoner nuförtiden, ofta i hätska och fördomsfulla ordalag. Transpersoner utmålas ofta som ett stort och närmast ondskefullt hot. Detta förvånar mig som för 25 år sedan under en period hade lite kontakt med en 18-årig transman.

Han var mycket trevlig och föreföll inte behandla någon illa. Dock blev han själv kraftigt mobbad och hade därför känt sig tvungen att hoppa av gymnasiet. Och jag är benägen att tro att detta är fallet med de flesta transpersoner - att det nog vanligen är de som blir utsatta och inte är de som behandlar andra illa.

Inte minst i USA och Storbritannien blir transpersoner (och män och kvinnor som inte ser typiskt "manliga" respektive "kvinnliga" ut) ofta orimligt behandlade.

Läste nyligen på Instagram om en demonstration för transpersoners rättigheter i Storbritannien där många deltagare besökte ett närbeläget varuhus toaletter före och efter demonstrationen. Utanför dessa toaletter stod vakter och krävde att besökarna skulle identifiera sig. Kan det bli mer absurt? Att behöva visa id-kort för att få gå på offentlig toalett!

På Instagram förekommer också ett videoklipp där en kortklippt kvinna i USA, på en damtoalett, utfrågas av två poliser kring hennes könstillhörighet. Hysterin i det amerikanska samhället är alltså så stor kring den föreställda risken att transkvinnor ska trakassera biologiska kvinnor på offentliga damtoaletter att det bland annat leder till att polismän trakasserar biologiska kvinnor på offentliga damtoaletter. Absurt är bara förnamnet.

De som är negativa till transpersoner brukar ofta hävda att det bara finns två kön - man och kvinna - att detta är enkelt och att allt annat bara är påhitt. Men är det verkligen alltid så enkelt och antingen eller?

På Dagens Nyheter publicerades den 8/5 2025 en ledare i denna fråga. Där berättades att: "Hos däggdjur finns tre olika könsmarkörer: kromosomer, könsceller och fysiska attribut som könsdelar. Oftast sammanfaller de här tre kriterierna, men för ungefär en av hundra människor gör det inte det. Det finns ännu mycket lite forskning på sambanden men för dem med stora sådana variationer verkar könsdysfori vara vanligt. De flesta som har en mindre sådan avvikelse upptäcker det däremot aldrig, förutom vid utredning av barnlöshet."

Att hävda att det är oproblematiskt att påstå att det där med könstillhörighet alltid är enkelt och självklart är alltså inte korrekt. Och jag bävar för en upptrappad förföljelse av personer som faller utanför snäva könsmallar. När det egentligen inte borde vara så svårt att leva och låta leva.