Jag försöker lyssna,

men ljuden drunknar i tystnad –
kanske har de aldrig funnits,
ekon som upplösts av tomhet.

Rörelser som försvann.

Minnet av islagda vatten
smälter bort i sommarvärmen,
glittrar i vattnets krusningar.

Spår som gömts i sanden
av osynliga spår –
vem vet vilka som försvann,
vilka som finns?

Vindar smeker världen.
Kanske var det något annat
som förändrade det vi såg,
det vi upplevde.

Kanske finns det ögonblick
då det osynliga ändå visar sig
för den som önskar kunna se det
Kanske är det nu
dags att finna
det som är viktigt –
nu.