Kisar mot Vårens uppvaknande leende

och de ljusa färgernas kaotiska helhet.


Men, är i vanlig ordning redan mättad.




Vårsolen tröttar oss efter några solvarv.

(Vi är ändå bundna kvar här.)


Torr fjolårsvass knarrar och bryts.

(Storman slår hårt längs Fyrisån.)



*


Minns föreställningar från tider då jag trotsade mitt liv:

Man blir vacker av lidande. (Men, sorgligen inte snygg...)


Låtsaskarriärerna uppfyller endast rubbade låtsasliv

där komplexen köper sina imaginära framgångar...


Mina förlorade möjligheter till glädje ömmar än.

(Korta inhopp i minnet, men hårt och orättvist...)


Allt är i grunden till försvar att uppehålla statusen...




Våren? Nya fingerade bevis utan bevisbördan ifrågasatt.