otal svarta solar gör gryningen mörk
jag önskar försiktigt i oklar materia
vi tar från aurora och ger allt till björk
särkad dileva korsar palmer för stevia

frukterna av vår kärlek är inte mogna
därför kanske vi, när allt ändå e såhär
eldhusfönsterbarn kåta sällan trogna
i förlusten tröstäter en svältkonstnär

flykten leder oss till vår röda åder
som att åter åka buss till sagostund
hånar väljarnas kval que puta joder
från är heligast och ensam är sund