Enligt Mikael finns det minst två sätt att 'höra röster'.
Dels är det som att gå förbli ett fönster och råka höra fragment av ett samtal, eller råka sätta på radion och få höra någon säga något där.

Bara att för Mikael, han 'vet med sig', att det där han 'hörde', inte angår honom själv.
Han bara hör något, lika tydligt som om någon verkligen 'var där'.
Trots att han är själv, på platsen, i rummet.

Enligt Mikael finns det även den sorten som inte 'hörs' med örat.
Utan blir och upplevs som något, en replik som blir likt en tanke.
Han 'hör', någon säga någonting som inte betyder något särskilt.

Exempelvis 'Sedan gick han och lade sig'.
Det är alltså ingen uppmaning till just honom.

Men det kan ju ändå kännas som märkligt att 'rösten' alls säger något, samt att han kan tycka sig höra det.

En tredje sak, är förstås 'Tvångstanken', enligt Mikael.
Att det kan vara som att ha en envist spelande bit av en melodi i huvudet.

Som att höra första raden bara, eller en musikslinga eller en refräng eller en sådan där 'reklamjingel', känd från teve.

Även där finns det olika slag av 'tvångstankar'.
Dels den 'ofarliga' och dels den 'mindre ofarliga'.

Dessa fenomen kan enkelt beskrivas som 'Jag skall döda, slå ihjäl, tiden' eller tycka sig höra 'nummer nitton'.
Det vill säga att om det gäller att stå vid chokladhjulet på ett som nöjesfält.

Om det finns där trettio nummer och så får en för sig att 'höra en röst' säga eller uppmana en själv att spela på nummer nitton.
Om sedan nummer 19 går in kan en ju tolka det som 'intuition' och går det inte in, så kanske det ses som 'otur'.

Sedan kan en ju 'stå vid en bro', mitt på exempelvis och så säger 'tvångstanken' åt en själv att hoppa, eller klättra över räcket, som en impuls att 'leka farligt'.
Eller som de där unga människorna som hoppar mellan vagnar på ett tåg.

Det som kan sluta 'lyckligt' eller 'olyckligt', för någon som 'leker farligt'.
Det går förstås att 'skylla på något utanför sig själv'.
Men det är nog en impuls, som en själv kan följa eller ej.

Ungefär som att dricka alkohol före 'olyckan' och sedan vilja påstå att det som 'hände sedan', var en olycka.

'Men jag var ju full och visste följaktligen inte vad jag gjorde'.
Visst, så var det kanske.

Men innan du började dricka, så visste du nog att du kunde just 'tappa kontrollen' över dig själv.

Alltså borde du 'haft vett nog' att inte 'ta dig till med att göra'.
Det vill säga innan du blev påverkad och om du låter dig påverkas, så kan det 'gå galet'.

Ansvaret finns ju där om en låter sig berusas.
Ett snarlikt fenomen uppstår förstås då frestelsen kan få en själv att 'dras med' i sammanhanget.

Det som är något av ett äventyr och 'börjar ofarligt', men sedan 'av bara farten', gör att en 'går med på', det som en själv i vanliga fall, inte skulle ha 'gått med på' att göra eller genomföra.

Som exempelvis att köpa något.
Ett förslag som verkar 'förslaget', som att möta 'försäljaren'.
Som sägs 'kunna sälja sand till en Arab' eller 'kunna sälja is till en Eskimå'.

Mikael 'vet' att det är farligt', men han förstår även att det är en frestelse, för att livet självt är en mängd små och stora 'äventyr'.
Mikael är förstås 'vuxen situationen' utanpå, bara att han är som ett barn i en godisbutik, innanför 'skalet'.