Jag slåss mot tiden, inte med svärd
men med sax
Vi gror ju sakta igen vi gubbar
som bortglömda trädgårdar

Ögonbryn som repfibrer,
skägg som brännässelsnår
öron som igenvuxna vägtrummor

Jag klipper, ansar, drar upp med rötterna,
vägrar bli en gammal Ent,
en multnande entitet
bligande från skuggorna
bortom friskare lövverk

Vinden ska få fritt tillträde
till mina fåror
till den dag jag följer den
till den slutliga horisonten
som ett grått litet välansat rö