Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Kasta inte gud på mig!


Det finns en särskild sorts översittare som inte nöjer sig med att tro i stillhet, att viska sin bön i det inre rummet eller söka tröst i sin gudomliga relation. Nej, de måste också kasta gud på andra, gärna urskiljningslöst, utan eftertanke, utan inbjudan. Som om tron vore en brandsläckare man får i huvudet snarare än en inre låga.

Det är något djupt obehagligt med människor som går runt med gud som vapen, som argument, som överordnad sanning. Det spelar ingen roll om det är i fromma utrop, välvilligt förklädda välsignelser eller förtäckta hot om evig fördömelse. Mekanismen är densamma: att försöka överta andra människors livsrum med sitt eget kosmiska manus.

Religiös påflugenhet är inte bara oförskämt, det är en form av symboliskt våld. Det är att klampa in i en annan människas existentiella landskap och säga: "Du duger inte. Min gud vet bättre. Jag ska rädda dig, vare sig du vill eller inte." Det är kolonialismens lilla kusin, moralens evangelist, en missionär i vardaglig förklädnad.

Det mest ironiska? Denna tvångsmässiga gudskastning sker ofta i religionens namn samma religion som predikar kärlek, respekt, ödmjukhet. Men ödmjukheten flyger ut genom fönstret så fort någon får för sig att deras privata relation till en högre makt ger dem rätt att bli andlig överrock åt sin omgivning.

Man kan tro, man kan hoppas, man kan tvivla. Men när tron blir ett verktyg för kontroll, för överlägsenhet, för nedtryckning, då är det inte längre tro. Då är det maktspel med helig fernissa. Så till alla er som håller på att kasta gud på folk: behåll honom för er själva. Gud bad aldrig om att bli slängd som en tegelsten i ansiktet på främlingar.




Prosa av Hamnkalven VIP
Läst 69 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2025-05-17 15:37



Bookmark and Share


  Hamnkalven VIP
Bra koppling Emanuel! Matteusevangeliet kapitel 7 avslutar Jesu bergspredikan och innehåller flera viktiga läror om etik, dömande, bön och hur man skiljer mellan rätt och orätt.
2025-05-19

  Emanuel Sigridsson VIP
Matteus 7
2025-05-19

    Dolcehalit VIP
Ytterst välformulerat, glömde jag säga!
2025-05-17

    Dolcehalit VIP
Exakt! Det är enerverande med människor som tvingar på mig sin tro, fast jag artigt sagt ifrån att jag inte är intresserad.
2025-05-17

  Svante Källström
Bra skrivet. Gud som kastvapen förvandlas lätt till en avgud - en tegelsten som kastas på oss och får oss att ducka.
2025-05-17

  Hamnkalven VIP
Min fru som är präst gillar inte att jag skriver gud med litet g. I den här texten är det en polemisk strategi fram till sista meningen.
2025-05-17

  Ulf Carlsson VIP
Välskriven och fint strukturerad text om religiöst/"kristet"?) översitteri, som jag till stor del instämmer i.

Jag, som publicerat hundratals dikter om "Gud", känner mig ändå inte direkt träffad av denna svidande kritik av en ohyfsad missionärsattityd men tar ändå åt mig delar av uppläxningen!

Texten predikar en vanligt förekommande, objektiviserad gud, en "tegelsten", som den troende bör ha för sig själv som ett privat beläte och inte kasta i "ansiktet på främlingar".

Att skriverier om "Gud" fortsätter vara ett irritationsmoment, får man nog ändå räkna med, särskilt på en plattform för poesi, även om uttrycksformerna gärna finge göras mindre aggressiva och självsäkra.

2025-05-17
  > Nästa text
< Föregående

Hamnkalven
Hamnkalven VIP