Den krypande känslan av iver
och förbjuden kärlek
som strålar genom min kropp
här, nu
i tryggheten av mörkret
utanför hennes belysta fönster.

Hon är en gudinna
i sin egna värld
som jag beaktar på avstånd –
ser,
och lär.

Men jag vet
att verkligheten skulle vrida denna känsla,
denna kärlek,
till ett inre,
destruktivt självmord.

För verklighetens linjer
suddas ut
i den friska luften,
i mörkrets stillhet
där man blir ett
med naturens ljud
och dofter –

och man tar sig
en inblick i det privata
hos en människa
och reflekterar
över livets skillnader,
hur det kan variera från hus till hus
men aldrig vara sig likt.

Och reflektioner
blir till verkligheter
som blir till förvirring
som till slut
skapar ett inre kaos
av vem man
verkligen
på djupet
är.