Disharmonin är tveksamhetens svängning,
ambivalensens sköra amplitud,
lik poesins schimära grepp om "Gud"
och olik bokstavstroendets förstämning.

Osäkerheten är en trons förlängning.
De tio tavlornas brutala bud,
som tatueringar på yttre hud,
är evangeliets och trons förvrängning.

Det nya testamentets sköra krängning
med omskärelse av hjärtats inre hud
ger ekon av en okänd magnitud.

Som Människan på Huvudskallens hängning
gav korset ovissheten bild och ljud.
Tvärsäkerheten är en trons förträngning.