Livet kan inte levas halvhjärtat,

Livet är inte bara skugga och sol, inte bara tystnad, inte bara ett kallelse. Man kan inte älska halvhjärtat, hoppas lite, drömma halvhjärtat.

Smärta kommer, men den går också, Göm dig inte, frys inte. Antingen känner du det eller så går du vilse, Livet förlåter inte dem som är obeslutsamma.

Öppna ditt hjärta, höj din röst, Idag är ögonblicket, idag är vad du har. Man kan inte leva med bara halvor, för livet väntar inte på tveksamma steg.

När livet slår mot en där det gör mest ont, när de förhoppningar man trott på kollapsar och drömmar blir till svidande minnen, är det omöjligt att inte känna sig tom. Det är inte bara sorg. Det är en domning som sätter in långsamt, tills du inte längre vet om du verkligen känner något. Smärta kommer inte bara från det vi upplever, utan från det vi förlorar. Vi känner smärtan av slutet, separationen, övergivandet. Och ibland försöker vi så hårt att sluta lida att vi motsätter oss kärleken och undviker allt som lever. Vi stänger av oss själva, vi skyddar oss till och med från glädje. Som om, om vi inte känner någonting längre, kanske smärtan inte kommer längre. Men läkning är inte en flykt. Det är en återkomst. Till känslor, till risker, till livet. Vi börjar läka i det ögonblick vi tillåter oss själva att känna allt igen. Både bra och dåliga. För livet levs inte halvhjärtat. Glädje är inte en lyx, det är en nödvändighet. Och den försvinner inte bara för att vi är rädda. Det förflutna är det förflutna. Vi kan inte skriva om det, oavsett hur mycket vi vänder på det. Framtiden? Vi kan inte kontrollera det, vi kan inte garantera det. Det enda riktiga valet vi har är nu. Nuet. Detta ögonblick. Antingen lever man det med ett öppet hjärta, eller så förlorar man det. Och livet går vidare. Med eller utan dig. Det är allt.
Dessa tankar är oerhört kraftfulla och fulla av känslor. Texten betonar en djupgående verklighet: smärta och läkning är en del av vår existens, och att acceptera nuet är nyckeln till att gå framåt.

Livet kan inte levas halvhjärtat, och att försöka undvika lidande kan också distansera oss från glädje. Det är ett budskap om modet att känna, oavsett om känslorna är bra eller dåliga.