I skogen många stigar går
och där finns det många stolta träd
Dessa träd försvinner utan spår
mer än stubbar när de hugges ned
En morgon gick jag där så glad
med yxan över axeln min
förväntandes att i en rad
få skåda prakt som någonsin

Men ack, vad mötte mig i prakt
En förhärjad grönska, intet mer
ty en blåst den hade ödelagt
och av trädskelett fanns desto fler
En ilska grep mig, och jag röt
Kom an, din niding, om du törs!
I vida pölar stilla flöt
var lövkvist efter nattens dusch

Jag plurrade och föll omkull
där jag jagade vår hemska blåst
och min stackars nuna blev av mull
ganska brun, men läget, det var låst
För blåsten syntes inte till
och solen lyste nejden grant
och gång på gång bland sten och spill
jag voltade så elegant

Inunder ullen var jag röd
som en stackars kräfta, jajamen
Långt till väders ångor steg av glöd
från mitt inre, och den kändes, den
Då hörde jag ett kviddevitt
En koltrast tyckte synd om mig
steg tydligt fram mot stackmoln vitt
Jag lyfte blicken, sade Hej.



29/12 2024