Del 5.
Det gällde alltså att 'försöka svara fel', fast en trodde sig som
sitta inne med rätta svaret. Vinsten var lätt som överkomlig.
Förutom äran och ett diplom så fick vinnaren en middag med
dessert och valfri dryck i glaset. Fast det måste vara en onsdags

middag. Min första avsikt, då jag ännu satt i tåget och just startat
igen efter den korta pausen för av och påstigande i Katrineholm,
var att 'hitta fram till by'. Utöver detta förstås hoppas på att det
fanns ett rum ledigt för mig, någorlunda tillgång till restaurang-

delen samt en viss vänlighet och tillmötesgående hos den bofasta
delen av befolkningen. Tills jag kom fram till stationen i Katrine-
holm, där jag förut nog bytt till buss, bytte jag nu alltså bara luft.
Från att ha befunnit mig i en sorts landskap med 'tung börda på

mina axlar', kom jag nu att känna en sorts lättnad. Var och en
som någon gång varit på resa någonstans i Sverige och har rört
sig kanske bara en fyrtio, femtio eller sextio mil bort, vet troligen
en del om hur det kan kännas. Har en inte vän eller släkt, del av

egna familjen på platsen en skall till och det varken är städer som
Lund, Karlstad, Visby, Norrtälje eller Kramfors. Då kan exempelvis
Katrineholm att åtminstone få kännas som 'ett stopp på vägen'.
Men då jag nått en station som jag inte minns namnet på, tog jag

därifrån alltså en bilskjuts till 'okänd ort'. Någon hade nog tagit
ned skylten 'ifall ryssen kommer', så bara de som bodde på plats
en, eller varit vilse eller med vilje, kunde orientera sig någorlunda
i grannskapet. Och grant var det, vill jag lova. Hade jag rest med

helikopter till 'ort och ställe' hade det kunnat tänkas att jag velat
bli kvar i luften. Möjlig ortsättning i del sex, som då kommer att
handla om sex, i Katrineholm, men inte sex laskar i en lacksask.
De flesta brukar ju ändå som blanda ihop det ena med det andra.
Osäcksig fortsättning i del sex av fem, i en triologi.