Tystnaden talar till oss

Bara när skriken ebbat ut 

Både de yttre och de inre

Sorgen lämnar oss aldrig 

När den väl gjort sitt intåg 

I vårat medvetande

Den ändrar bara form

Likt en porlande vårbäck

Från brusande vild

Till stilla flytande

Så hör vi tystnaden

Bortom alla skriken

Förstår vi sorgen 

Den som ständigt byter form

När vi verkligen försrstår skillnaden 

Först då är vi trygga