Tårarna rinner
Utmed min kind –
Men det finns inga ord
Som kan beskriva
Det jag går igenom
Just nu.

För jag svävar
På gränsen
Till det som ej existerar –
Men som för mig
Är en självklarhet.

Och jag känner
Hur allt faller samman –
Och allt blir så tydligt,
Så tydligt
Att jag blir tom
I kroppen.

För meningen med livet
Suddas ut
Till luft.

Och kroppen
Tappar fästet
Med verkligheten omkring mig –
Men inte på ett dåligt sätt.

Utan ett bra.

För det den gör nu
Är att skapa
Sin egna värld.