hon häpnar ofta över sig själv

blir nästan förstummad

(men bara nästan)

så bländad av sin egen förträfflighet

att varje annan människa blir en statist i

hennes egobygge

hon glittrar nebulosalik

lyser inte upp något annat än sitt själv

så bländad av sin egen förträfflighet

att allt ljus tar slut

vi andra blir lämnade i blind dag

som åderlåter oss

längre bort

än våra nertagna

själv