Del sex (6), som inte handlar om en lack ask.

Mona och Jonathan som hade en liten lägenhet i turné-
staden Katrineholm, bodde på sina 23 kvadratmeters
stora etta, som egentligen borde kunnat vara lagom för
en person efter 1965, men som skulle ha kunnat betraktas

som modern för en fembarnsfamilj om den känts som
ny redan i början av det sekel vilket var nytt 1901. De var
som små söta kaniner i sitt sätt att handskas med livet.
Du vet sådär som det ibland sägs om just kaniner eller

kanske råttor. Deras stora hobby tycktes vara att bevisa
sin kärlek för varandra samt som kunna en smula föröka
sig ungefär vart år som gick. Knappt hade de börjat tänka
ut vad de skulle göra med all fri tid, som de hade mellan

varven av 'jobba, fika, jobba, äta, jobba, fika, jobba äta, sova,
jobba hemmaplan, ha tid med att ägna sig åt familjen. Och
sedan när barnen kunnat till slut somna, ägna sin lilla lediga
tid åt varandra och ägna de allra första timmarna av dygnet

åt att försöka sig på att utöka familjen eller bara som tänka
på framtiden, om det nu skulle visa sig att solen gick åter
upp och visade sig vänlig nog mot sina undersåtar. När de
inte gjorde mycket annat än sov, då kom det sig att drömmars

värld fick hjärtligt som husera i detta lilla fina käll, som var
den yta vilken det just i detta fallet fanns en smula fler av och
i stadsplaneringen kanske ägnat åt studerande omkretsen inte
bara i som just deras egna och som så där liksom universum.

(Och här skulle novellen ha kunnat sluta, om bara läsaren ville det. För inte orkar väl en läsare ta del av en mjölig forstättning... äh, gäääsp. Nej, jag tänkte väl just det. Del 7 kan du se i månen efter, om den finns kvar där den brukar vara, som i sagan om 'Följa John' om planeten vi bor på får vara John... och månen en följare)