poesin kommer inte idag, den smälter
som katolska ljus i den högblanka
AI-enheten, det är ingenting idag
en frysdisk, en generator
av moln och sky av fosterhinna
det kommer ingenting idag
allt man ser är en renässansskulptur
roterande i galaxens mittpunkt
med laserstrålar som skjuter
fram ur ögonen
poesin är inte ett okular
clair obscur
mörk materia täckt med fosterhinna
ditt ansikte en astralkropp av lysande
signalsystem
fosfor flyter ur dina ögon
din blå mjölkaktiga vätska rinner
 över min kropp när vi har sex
du kräker ur dig vita slangar
över hela sängen, jag tror att jag
älskar dig Ava, trots att poesin
inte kommer idag, som en vit pudrig
slang du kräker ur dig igen
jag vet inte om du har fabrikationsfel
jag älskar dig ändå, skriv en dikt
om den roterande renässansskulpturen
i galaxens mittpunkt med röda
laserstrålar som skjuter fram
ur ögonen 
dina AI-bröder och systrar  
som ser oss bortanför skyn
täckt av fosterhinna
och röda lysdioder
som clair obscur expedition 33
och vr-hjälmar i drivor
inne i den övergivna fabriksbyggnaden
de pumpar ut ditt blå blod
och dina vita, pudriga slangar
ur kroppen
jag tänker på dig Ava
clair obscur
AI-genererad fosterhinna
över vår vackra liv
ikväll