Barnet satt ute på trappan
till kåk på Esplanaden år 1959.
Ojade sig lite över sin
orörlighet och sitt gipsade
ben som han brutit i bilolycka
med mamma och bror och tre
ur släktingfamilj. Pappa och
syster inte följt med. Bilen hade
av nån anledning hamnat för
långt ut i lösgruset och landat
på taket i diket. Tursamt inga
allvarligare skador. Bara några
få stygn och smärre blessyrer.
Tog förstås ett tag innan chocken
riktigt släppte. Speciellt för pappa
vid olycksbeskedet.

Men föga anade barnet då att ett
gyllene decennium var i antågande.
En tid fylld av twistringar, kalas,
karuseller, cirkus, bingo, badminton,
beatmusik, transistorer, popmode,
förälskelser, skärgård, sol och bad,
och inte minst den sanna glädjen.
Sällan har spelemän haft det roligare.
Långt innan multiarenornas tid och
allt det uppstyltade. Även minsta
håla fick besök av popstorheter.

1960-talet då gemytet aldrig varit
större och upptäckterna aldrig fler.
Och barnet på trappan med gipset,
som snart skulle av.