Du hulkar, bokstavligen
Har svårt att andas för du är så ledsen
Det är något med ytspänningen också
dina tårar är pärlor, smaragder, de stannar
precis under dina ögonen och de växer,
blir stora som hus, som planeter och
du ser mig genom dom, i oförstånd

“Blåbärssoppa” du upprepar ordet i hopp,
i någon form av hopp, att det kommer göra
skillnad, att pappa inte fattat vad det är du
vill ha men jag måste än en gång peka på
din mugg, full av blåbärssoppa, och säga att
du redan har, att vi har gett dig, att vi vet inte
vad mer du vill och du stirrar på muggen och
sen på mig som om att jag hånar dig

“INTE DEN” Du skriker, såklart, för hur ska du få
mig att förstå, du vill inte tro att jag gör det
med flit, men vad kan det annars vara?
För dig vill jag nog hålla blåbärssoppan
för mig själv, gömma den tills du somnat och
sen dricka mugg efter mugg efter mugg tills all
blåbärssoppa i hela sverige - skandinavien -
är slut och först då kanske jag ger dig den
där halvfulla muggen som jag redan hällt upp.

Du vill inte tro att det är så, så du testar
“pappa dricka blåbärssoppa” och du
sträcker din mugg mot mig, ögon stora
som bumlingar och när jag skakar på
huvudet och säger att pappa inte gillar
blåbärssoppa och exploderar du såklart
för att om smygdricka blåbärssoppa är
en stöld så är att inte gilla blåbärssoppa
ett svek och du ser på mig som att du
aldrig någonsin kommer kunna se på mig
igen utan att se det så och du skriker tills
mamma bär dig mot sängen där du somnar

Till frukost blir det blåbärssoppa, du dricker
den glatt, vi pratar om att på förskolan idag
ska du ha regnkläder och du säger att det bara
regnar ute så du behöver inte ha regnkläder inne
och jag håller med, säger att jag måste iväg nu till
jobbet och du skrattar “pappa har inga regnkläder”
och jag håller med “nej, pappa jobbar inne”
och du målar med din hand över mig “Nu har
du regnjacka regnbyxor regnskor” och du ser
upp mot mig “pappa tycker inte om blåbärssoppa”
och jag kramar om dig igen och igen och igen