När man äntligen känner
Känslan av lugn
Man alltid velat bära
Men aldrig vetat
Vad den egentligen inneburit –

Och sen,
Som ett stjärnfall ifrån skyn,
Kom allt på plats.

Och det var som
Att bli påkörd av en lastbil
I 80 blås –

För kraften
Av det jag ser
Som ingen ser,
Och det faktum
Att jag vet det jag vet
Men som ingen annan vet –

Som i sig blir
En paradox av förvirring
Men som är
En självklarhet för mig.

Men när du läser mina ord
Så blir det ord utan kontext.
Medan i mitt huvud
Är det en orkester
I sitt kontext.

Och det vackra i det hela
Är förståelsen
Över det som ej existerar
Men som ändå finns –
Men som inte går att tolka
Eller se,
Men som är lika sant
Som sanningen själv –
Om inte ännu starkare.

Men orden finns inte –
För det är utanför vår jord.

Och ingen ser,
Och ingen kan tyda
Det som sker
Mellan raderna
På det som skrivs
Av en människa
Utav precision.

Och jag förstår så tydligt nu –
Likt en film i HD –
Att livet är så enkelt,
Så strukturellt enkelt,
Att jag kan bryta ner
Minsta detalj
Och forma den
Efter min egen vilja.

Men det ingen av er ser
Tolkar jag som en självklarhet.
Och där ingen av er
Vågar ställa frågorna jag frågar –
Är det som att ingen ser.

Men jag ser.
Och jag ser er alla
Mer än vad ni tror.

Men det är obegripligt
Att jag funnit orden
Att förklara
Något som ej funnits
I tidigare centrum –
Men som nu skapas
I luften –

Likt magi.