Har du stannat upp och känt en oförklarlig sorg komma över dig?
Som ger en hård klump i bröstet, där varje andetag är ansträngt.
Nästan så tårarna kommer, men inte riktigt.

Det är den lilla sorgen.

Den som inte har en tydlig anledning eller orsak.
Som är en kulminering av många små sår i din själ.
Sår orsakade av svikna löften mot dig själv och andra.
Små osäkerheter och misslyckanden i vardagen.

En mix av ångesten du ligger vaken på natten och grämer dig över.
Till de som du knappt kommer ihåg, men som ändå byggs på.
Den sorg som kommer av besvikelsen att man inte är där man vill vara.
Som gör en besviken på sig själv att man ens känner så.

Att man inte är tillfreds med sig själv,
inte är så stark som man vill vara.
Inte har det liv man trodde man skulle ha.
Oavsett hur bra man faktisk har det,
om man nu ska se objektivt på det.
Men den lilla sorgen är inte objektiv.

Den bara är.

Som tårar som ännu inte börjat falla.