Efter många månader vid Jaramalds sida, fyllda av läror om ödmjukhet och den mjuka vägen, når Rim en kväll ett ögonblick av insikt. I skenet av en stilla eld sitter de tillsammans, omgivna av den fridfulla stillheten vid bergssidan. Den mjuka vägen, som Jaramald kallar den, har varit en resa där Rim fått lära sig att makt inte alltid ligger i styrka, utan i ödmjukhet och förståelse.

Jaramald tittar länge på Rim, och ser något i hans blick som han har väntat på. Efter en stund tar han fram en gammal, vacker amulett: Det här är urträdet där Herden sitter fastväxt. Amuletten har ett träd med en människoliknande kropp inväxt i stammen vilket går att urskilja svagt i eldskenet. Jaramald håller fram den till Rim, som ser på den med vördnad.

"Denna amulett har en lång historia och har beskyddat många före dig," säger Jaramald mjukt. Detta är symbolen livsträdet. I alla situationer som du ställs inför där döden hotar dig kommer den här amuletten få dig att välja livet.

Rim tar emot amuletten försiktigt, nästan som om han vore rädd att skada den. Jaramald ler, tydligt stolt över honom, och säger: "Nu, Rim, är du redo att fortsätta din väg. Duvan Menini ska komma och leda dig när du tvivlar, men minns alltid vad du lärt här – att följa trädets väg."

Rim bär amuletten med stor respekt, och i detta ögonblick känner han att han har vuxit. Han förstår att Jaramalds gåva inte bara är ett bevis på hans lärdomar, utan också en länk till den väg han nu är kallad att vandra.