Namnet jag bär
har jag inte valt själv,
bara ett namn –
såsom kråkan till fågel.

Från första sägning...
inskriven i ett påhittat släkte,
för att dela oss I våra olika revir

En del i en flock där
herden förväntas visa rätt väg
och inte korsa stängslet.

Namnet jag bär
har jag inte valt själv,
en osynlig tatuering
som har etsats in i mitt kött,
men som ändå döms.

Som en spegling för andra
av något man inte är,
ett ok av fördömande...

Såsom sanningen i en stillbild
med påhittad historia –
där man ser och tror,
men inte upplevt och vet.

Namnet vi bär
har vi inte valt själva,
bara ett namn –
men det är en del av vilka vi är.
Och som jag...
åtminstone bär stolt