Hade en uppenbarelse en natt

Att jag på kanten av en ravin satt

Föll ner i den djupa mörka avgrunden

Till botten min själ bunden

Av offentliga krig och ond bråd död

Försakad av en själslig nöd

Ungdomlig villfarelse till det bidrog

När jag av maktförtryck fått nog

Klättrade med möda uppåt i ravinen

Förtalad av de inskränkta svinen

Nådde inte den ljusa toppen med en gång

Hör på denna nedstämdhetens sång

Nu får jag sitta här och bort ruttna

Bearbetad av maktförtryckarnas besuttna

I avgrunden är det numera så hett

Men där saknas inte klokskap och vett

Ty ensamen är jag inte om att ha ramlat ner

Av kloka gelikar finns det här numera fler

En dag skall komma då våra själar oss rest

Och det i avgrunden på oss blir glest

Kvar blir i avgrunden bara vår ruttnande kropp

Sex fot under evigt vilandes med förlåtelsens hopp

Taleptox skrev

Den 20250523

<+>