du glömde ditt ansikte
på mitt golv
det var en måndag
eller ett rop i ett trapphus
jag minns inte
en svart hund låg över fläckarna
du hade inte lämnat ett spår
bara ett skrapljud
ett blåmärke i ljuset
fönstret viskade att du var där
men när jag öppnade det
flög en fågelpojke in
han sa att han hette ingen
och att natten var till salu
jag ställde ut vinglas på bordet
ett för dig
ett för mig
ett för kvinnan med vingar
som aldrig kommer mer
allt doftade rost
allt var vått
en spegel höll andan
jag såg något blinka
en hand som flyter
du hade målat väggarna i väntan
du sa:
”jag ville se hur rummet kände sig utan mig”
jag går runt i din avsaknad
med dina steg
som vilar i skorna
och jag vet
att du fortfarande står i dörren
fast du inte gör det