Den andra handen
kom i natten
som en skugga med händer
en hand som bar på en hand
en hand som bar på en annan hand
den bar den över
den bar den genom
den bar den under
balkongerna
det blå vattnet
det svarta
den blå pojken
som låg i famnen
på den nakna kvinnan med vingar
på en båt
på väg åt fel håll
jag försökte ropa
men handen var för snabb
men handen var för mörk
men handen var för vit
men handen var för min
och för din
det var som att titta i en spegel
och ändå inte
det var som att vara barnet
men också kvinnan
det var som att vara handen
som bar
och handen bar en död kropp
som såg ut som min
och såg ut som din
och såg ut som havet
när havet är stilla
och ingen längre
ropar