Vägen är lång så lång
men leder mig ingenstans

Med många slingrande vägar att välja
tar jag mig ändå fram för att aldrig återvända

Då var jag stark ingenting kunde krama
ur kraften i mig men som senare dock blev
min svaghet och jag föll i djupaste sorg

Fast jag bar henne var hon inte tung
för hon var min syster ingen börda alls

Vi kommer allesammans dit till slut för jag vet
inget belastar oss så vi går så långt vi orkar

Hennes avsked är min sorg
hon är ingen börda att bära
vi kommer dit de som väntar
för jag vet hon skulle inte belasta mig

Jag är i sorgens sorg av allas våra hjärtan
fylld hennes glädje av obamhärtig kärlek till mig

Men det är en lång, lång väg
från vilket det inte finns någon återvändo
medan vi är på väg dit så varför inte dela
det som tynger den belastningen vi delar

Felicia