Pedagogik och didaktik pluggades på Yrkespedagogen i Mölndal under slutet av 90-talet.
När jag senare började jobba som handelslärare på gymnasiet var skolan ännu inte präglad av digitaliseringen.
Eleverna satt i lektionssalen utan några it-hjälpmedel för handen och en livlig dialog präglade arbetsdagen.
Eleverna hade också lätt för att hjälpa varandra när inte koncentrationen stördes av de framtida smarta telefonerna.

När det fanns behov av att ”tanka ner” något från nätet fick klassen bege sig till en särskild datasal där informationen kunde hittas.
Väl tillbaka i klassrummet var uppmärksamheten fokuserad på problemlösning genom samtal.
Trots stor focus på starka varumärken inom handeln blev vårt motto: ”Quality begins with people”.

När skolminister Björklund under 2013 (40 år efter nedläggningen) föreslog ett återinförande av lärlingssystemen var det många som blev överraskade.
Tanken var nämligen att en gymnasielärling skulle kunna få anställning och lön hos arbetsgivaren under studietiden.
På en gymnasieskola i centrala Göteborg där vi jobbade med handels och turismutbildningar infördes lärlingsprogrammet.
Samtidigt etablerades en kontakt med Svensk Handel som representerar arbetsgivarsidan.

På en konferens med Svensk Handel fastslogs att handeln inte ansågs sig behöva handelsutbildad personal.
På den tiden tyckte butikerna att de lika gärna kunde ta in en trevlig person direkt från gatan.
Diverse datorstödda internutbildningar i butikerna stod tydligen över flerårig traditionell handelsundervisning.
I konsumenternas smarta telefoner skulle snart kundklubbar och diverse snabba erbjudanden dyka upp knutna till dina favoritbutiker.
E-handeln hade dessutom utvecklats sedan slutet av 90-talet.

En grundsten i den nya lärlingsutbildningen blev direktkontakten med representanter för branschråden.  
Detta underlättade så småningom för yrkescertifikat med EU-standard.
Eleverna kunde utvecklas av mänsklig kommunikation i de skilda kulturerna under vistelsen i flera europeiska länder.

Dagens snabba utveckling av robotar och AI- styrda kommunikationssystem hotar många människors jobb inom servicesektorn.
Samtidigt blir människan mer och mer beroende av våra smarta telefoner.

Nutidsmänniskan förväntar sig mer och mer utbyte genom att använda tekniska hjälpmedel.
Mellanmänskliga kontakter kanske kräver mer mognad och hänsyn.
Helst skall vi gifta oss vid första ögonkastet eller gå in i dejtinglivet genom att parterna sitter på varsin sida av en vägg.
Det mera eftertänksamma sättet att närma sig andra människor skall helst ersättas av en ”Quick fix”.
Snabba sociala medier och korta videoklipp på Tik Tok gör våra hjärnor dopaminstinna och mer mottagliga för stress.

Jag blir ärligt sagt inte direkt förvånad när jag läser ett aktuellt debattinlägg infört i ledande dagspress: ”Slö surfande personal snabbar på butiksdöden”.  
Men vad händer om det unika servicekunnandet bara blir självscanning och frånvarande blickar?