Det känns som jag alltid har trampat på fel väg

Från början

Har försökt

Så fort jag ser en ny

Att  svänga av

Men som en labyrint

Kommer jag hela tiden tillbaka på samma väg till slut

Mina ben börjar nu bli trötta

Och mina fötter värker

Mina avtagsvägar finns knappt inte några kvar

Inte heller genvägar

Snarare omvägar

Och just nu befinner jag mig bara i en rondell

Men  utfarterna är blockerade

Och jag undrar

När ska jag bara ge upp

Och inse att detta får vara sista hållplatsen

Och lägga mig ner

Titta upp mot skyn

och drömma mig bort bland molnen

För att sedan blunda och till sist somna

Eller ska jag vänta och se  om blockeringen plockas bort

Men kommer det då vara värt det...