sentimman berusar blåögt
medan mina strandsatta tankar stålsätter
moralens vackra budskap

blickar som fyller atmosfären med krystad rundgång
och river de annars så ogenomträngliga barriärerna

du min vackra
lena och förvrängda varelse
som fryser fast
medan min vandring hemåt
bara orsakar exteriör förödelse

nedstigen från höstlöv till brunbrända händer
och fråntagen rätten att kunna motstå

där fångar du mig i ett stim av efterlängtad känslostorm
som lutar åt motsatt håll

det finns inget hellre för stunden
och inget annat som konkurrerar
än en morgondag som slutar i förundran
och ett ljus som sakta

ebbar ut