Jag skulle mycket hellre ha vuxit upp i en kaotisk knark- och hysterisk skrikande knivslagsmålfamilj, än i en familj av traumatiserad förnekelse, förträngning
och tystnad som leder till extrem
psyksjukdom i en evighet.
Mycket hellre en tumultartad katastrof
och ett shysst fosterhem än en mardröm
av välordnad skenhelig fasad
under vilken den psykiska sjukdomen
gror tills det inte finns någon räddning.