I ett glittrande spindelnät

Lever vi aningslöst skört

Invävda i varandras livstrådar


Så knipsar döden av en tråd

Den brustna tråden hänger

I smärta utan sitt samband


Några sår läker snabbt till ärr

Nu känner jag sorgens väsen

Tänker vi och går vidare i livet


Men döden tar ingen hänsyn

En dag hugger den så djupt

Att hela vår livsväv rivs upp


Vi står i en trasslig härva

Stelnade i förtvivlan

Inga trådar syns att nysta


Men tiden väver oförtröttligt

Nu med sorgen som varp

Och minnena som mönster


© Birgitta Englund Dimitrova maj 2025